hej så länge
INDIEMUSIC-BLOG.BLOGSPOT.COM
Nu byter jag adress. Samma skit fast på ett annat ställe liksom. Hoppas innerligen att ni följer med! Utan er är bloggen ingenting. Så länka om och lägg till nya adressen bland favoriterna redan nu så ses vi där.
Skälet till att jag byter är främst att jag tröttnat lite på både blogg.se och min url som jag växt ur nu. Dessutom har blogspot roliga funktioner:)
Puss på er och tack för detta (knappa) året. Det är inget farväl eller något märkvärdigt, bara en ny plats för mig att skriva om precis allt det jag skrivit om förut:) Så tack så länge.
Nu hittar ni mig alltså på: INDIEMUSIC-BLOG. BLOGSPOT.COM
bild: Facehunter.com
INDIEMUSIC-BLOG.BLOGSPOT.COM
Nu byter jag adress. Samma skit fast på ett annat ställe liksom. Hoppas innerligen att ni följer med! Utan er är bloggen ingenting. Så länka om och lägg till nya adressen bland favoriterna redan nu så ses vi där.
Skälet till att jag byter är främst att jag tröttnat lite på både blogg.se och min url som jag växt ur nu. Dessutom har blogspot roliga funktioner:)
Puss på er och tack för detta (knappa) året. Det är inget farväl eller något märkvärdigt, bara en ny plats för mig att skriva om precis allt det jag skrivit om förut:) Så tack så länge.
Nu hittar ni mig alltså på: INDIEMUSIC-BLOG. BLOGSPOT.COM
bild: Facehunter.com
INDIEMUSIC-BLOG.BLOGSPOT.COM
play me a sad song 'cause that's what I want to hear
Ni vet den där känslan. Grå som betongen som smyger sig på när man minst anar det. Vännerna är inte hemma. Istället fastnar man snörvlande framför datorn. Jag kan inte klaga på vädret längre och rastläsheten gör att jag måste ha något annat att bli arg över. Du skulle kallat mig kroniskt arg, men så överanalyserar jag ju också oftast. Tänker för mycket. Egentligen vill jag ju bara dansa loss till Calvin Harris superhit Acceptable In The 80s. I've got hugs for you if you were born in the eighties, the eighties... Det hade vart nåt. Men du är ju inte hemma! Så istället sitter jag här. Vad gör ni när ni har tråkigt? Man borde försöka förstå sig på världen, läsa en bok och bli kvasiklimatsmart som Madonna. Jag tror jag tappade bort förmågan att göra något vettigt någon gång i början av högstadiet. Det är därför jag är så stolt över bloggen. Det är fan inget måste. Det betygsätts inte, det jag skriver. Det är något jag helt och fullt bestämmer över själv och något som egentligen är ganska vettigt. Jag vill så gärna tro det i alla fall.
Botemedlet som funkar för mig när jag har tråkigt är NRK P3:s nettradio. Jag känner mig så fruktansvärt trygg när programledaren på Trash Kassett på klingande norska presenterar Au Revoir Simone och Francois Hardy. Blundar jag, så kan jag nästan se Oslos skyline (eller vad man ska kalla det) framför mig och känna AC:n i ansiktet. Jag har aldrig känt mig så hel som på resande fot. Så hemma. Det är väl de stunderna, som får mig att orka vara så ambitiös hela tiden. Som faktiskt får mig, trots rastlösheten och latheten, att faktiskt ta tag i saker och vara duktig. För då vet jag, att jag sedan kan dra iväg. Som ett vilkor liksom. Det är därför nrk p3 är tryggheten själv. För att det är det som får mig att läsa läxor natten lång, för att plugga inför provet och för att få de där betygen. Jag undrar vad som händer sen, när jag liksom har dragit. Fått som jag velat. När jag slappnar av och sedan länge stängt av nrk p3:s nettradio. När jag bott överallt och Ben Gibbards slutord blir alltför sanna. Blir den där gråa känslan för alltid då?
...
Men så kommer Ernst Kirshsteiger och förstör allt. Hur kan man vara så käck? Fattar han inte att världen går under? Ser han inte de fattiga barnen i Afrika? Tror han att han bara kan klampa in hos mig och få mig ur mitt cyniska regnvädershumör utan att få skit för det? För det är väl så, att man ibland VILL vara arg, ledsen och rastlös. Att man vill sitta och drömma och bättre tider och skriva ner pseudodjupa tankar? Då ska Ernst komma där och förstöra. Då är det minsann bättre med Au Revoir Simones Sad Song. Nrk p3 vet vad som går hem en måndag kväll!
Mest spelade veckan som gått:
Close Your Eyes/ We are Blind- Alaska In Winter feat. Beirut
The Opposite Of Halleluja- Jens Lekmans sprillans nya singel
The Angry Mob- Kaiser Chiefs
Inflation- Whitest Boy Alive
Lay Lady Lay- Bob Dylan
My Right Versus Yours- The New Pornographers
Fistful Of Love- Antony & The Johnsons
Marble House (Live version)- The Knife
Utru Horas- Orchestra Baobab
Love Stoned- Justice remix
Honk Kong Garden- Siouxie & The Banshees
California's Gone- Rays Vast Basement
I'm Sorry He's Mine- Miss Li
Bild: Cory Kennedy
Botemedlet som funkar för mig när jag har tråkigt är NRK P3:s nettradio. Jag känner mig så fruktansvärt trygg när programledaren på Trash Kassett på klingande norska presenterar Au Revoir Simone och Francois Hardy. Blundar jag, så kan jag nästan se Oslos skyline (eller vad man ska kalla det) framför mig och känna AC:n i ansiktet. Jag har aldrig känt mig så hel som på resande fot. Så hemma. Det är väl de stunderna, som får mig att orka vara så ambitiös hela tiden. Som faktiskt får mig, trots rastlösheten och latheten, att faktiskt ta tag i saker och vara duktig. För då vet jag, att jag sedan kan dra iväg. Som ett vilkor liksom. Det är därför nrk p3 är tryggheten själv. För att det är det som får mig att läsa läxor natten lång, för att plugga inför provet och för att få de där betygen. Jag undrar vad som händer sen, när jag liksom har dragit. Fått som jag velat. När jag slappnar av och sedan länge stängt av nrk p3:s nettradio. När jag bott överallt och Ben Gibbards slutord blir alltför sanna. Blir den där gråa känslan för alltid då?
...
Men så kommer Ernst Kirshsteiger och förstör allt. Hur kan man vara så käck? Fattar han inte att världen går under? Ser han inte de fattiga barnen i Afrika? Tror han att han bara kan klampa in hos mig och få mig ur mitt cyniska regnvädershumör utan att få skit för det? För det är väl så, att man ibland VILL vara arg, ledsen och rastlös. Att man vill sitta och drömma och bättre tider och skriva ner pseudodjupa tankar? Då ska Ernst komma där och förstöra. Då är det minsann bättre med Au Revoir Simones Sad Song. Nrk p3 vet vad som går hem en måndag kväll!
Mest spelade veckan som gått:
Close Your Eyes/ We are Blind- Alaska In Winter feat. Beirut
The Opposite Of Halleluja- Jens Lekmans sprillans nya singel
The Angry Mob- Kaiser Chiefs
Inflation- Whitest Boy Alive
Lay Lady Lay- Bob Dylan
My Right Versus Yours- The New Pornographers
Fistful Of Love- Antony & The Johnsons
Marble House (Live version)- The Knife
Utru Horas- Orchestra Baobab
Love Stoned- Justice remix
Honk Kong Garden- Siouxie & The Banshees
California's Gone- Rays Vast Basement
I'm Sorry He's Mine- Miss Li
Bild: Cory Kennedy
...
Vi tröttnade på regnet och drog i väg på en sådan där road trip. En sån där fm-sändare är j*kligt fiffigt så man bara kan koppla in sin Ipod (video 80 GB, ja jag älskar den och skiter fullständigt i smygreklamen. Jag menar, 80 gb, som jag kan fylla med enbart musik...) och lyssna på bilens högtalare. Då spelar det ingen roll hur långa köerna är eller att man har milsvis med autobahn framför sig. Köpte världens fränaste solisar i Berlin förresten. Skippar att lägga in en bild, med tanke på den höga fjortisfaktorn det skulle bli om jag skulle stå med dom och pluta med Juicy Tube-blänkande läppar. Bara så att vi är på det klara liksom. Även om jag inte såg Erlend Öye i Berlin (har hört att han bor där) så såg jag solen! Alltid något.
...
Jag har fått presspass till Way Out West!!! Tack. Detta blir bra!...
Här kan alla som blev sugna lyssna på Jens Lekmans nya låt. Visst är den underbar?
Kents nya album som ska bli sjukt spännande att höra, ska heta "Tillbaka till Samtiden" och kommer den 17 oktober. På hemsidan hittar ni turnédatum. Den 27 juli släpps biljetterna.
Feist kommer till Stockholm den 2 oktober. Har fortfarande inte tröttnat på My Moon My Man så det kan bli riktigt bra!
and forget about time...
Dagens låt: Everybody But Me- Lykke Li
Den enda kvinnan som är mer hypad nu än Lykke Li i musiksverige är väl Taken By Trees. Har haft svårt för båda, men den första imponerar med The Streets-doftande Everybody But Me som faktiskt har likheter med underbara Dry Your Eyes Mate. Ska bli spännande att höra hela debutalbumet. 
Friday night at the drive-in bingo
En dos nittiotalsnostalgi, och ett riktigt dansbandsintro. Friday Night At The Drive-In Bingo är gladpop när den är som bäst. Jens Lekman är nämligen tillbaka, och plötsligt är hela världsordningen återställd.
until you say these words
Dagens låt: Vincent & Theo- Jacob Borshard
Snyggaste t-shirten just nu är från annars överhypade Minimarket!
v 27
Impossible (the studio remix)- Shout Out Louds (är det bara jag eller sjunger de: "It's possible" istället?)
1981- The Tough Alliance.
Before I Knew- Basia Bulat.
Never Lonely Again- Space Needle.
To The East- Electrelane.
Obs: Taken By Trees (Viktoria Bergsman från The Concretes soloprojekt) nya album går fakiskt, fetbort i sommar! Förstår inte att hon blivit så hypad. Men det hör ni säkert mer om någon gång en dyster höstdag då fantasin tryter....
...men en bra metafor, för den jag är. Det jag ääär...
Förra veckans fråga var ju nåt i stil med vilken som är bästa one hit wonder-låten. Många olika, men bra förslag. Ett som inte nämdes, som jag kom på häromdan är Kalla Mig med Vapnet. Visst har de släppt minst ett album och en EP sedan det begav sig med Ge Dom Våld, men ingen lika klockren och fantastisk som tonårspoesin i Kalla Mig! Lite lagom politisk inkorrekthet, och svenskare indiepop får man faktiskt leta efter! Jag saknar den lite, och plockar fram den då och då, fast egentligen alltför sällan. Är det bara jag eller är det lite svårare med tidlösa låtar idag? Antagligen är det bara för nytt för att spå än så länge. Men Kalla Mig, får nog ändå ses som en one hit wonder. En utstickare i mängden. Ett guldkorn i sanden som ska föreställa Vapnets nyare låtar, höhö.
Veckans fråga: Vad tycker ni om Live Earth? Musik och välgörenhet....? Ska ni titta på det?
PS: Ny kategori; Recensioner.
Veckans fråga: Vad tycker ni om Live Earth? Musik och välgörenhet....? Ska ni titta på det?
PS: Ny kategori; Recensioner.
Basia Bulat- Oh My Darling
Recension: Basia Bulat- Oh My Darling
Pianoplinkande, bongotrummor i sann samba-anda, tretakter och ljuvligt lallande om vartannat. Basia Bulat överaskar med omväxlande låtar. Fast tro inget annat än att den röda tråden finns där. På Oh My Darling samsas banjo och handklapp, Nouvelle Vague-inspirerat avskalat och doa-körer. Poesitexter lika genuina som fågelkvitter. Basias karaktäristiska röst, skör men lika rörande överens med resten av bandet om vad som ska hända näst. Oh My Darling är en sann skatt. Lika oförutsägbar men hela tiden på gränsen till klockren. Om du letar finner du mer, typ som russinen i kakan. Och visst blir den bättre, om den avnjuts med en kopp te en regnig dag under en filt. Mysfaktorn är lika hög i vilket fall. Oh My Darling är lika ren som Basias osminkade ansikte på bilden på framsidan, och lika bekymmerslös som hennes ansiktsutryck. Ni vet att det smittar av sig.
Basia gör de låtar du i huvdet fantiserar ihop när du idylliskt går på picknick på en äng, gärna med hemmagjord saft. Då är det lätt att spy lite på all datoriserad mainstream skit som faktiskt är lika grå som miljonprogramsbetongen en molning dag. Oh My Darling växer med lyssnaren. Det är du som bestämmer ödet till låtarna, hur de ska ta sig i ditt huvud och vilket humör du kommer i. Snöiga Montreal där Basia med bror Bobby och vänner samlades förra vintern för att spela in, har satt sina spår. Men trots det är detta en skiva som faktiskt passar hela tiden, oavsett om det är skitslaskigt i stan eller om det är en höstdag på landet, vilket känns befriande skönt att höra. Det kräver rätt mycket, och jag har inte svårt att förstå hypen runt Basia. Inte heller det faktum att under korstygnstiteln på skivan finns en liten men betydelsefull logga där man läser Rough Trade. Oh My Darling är defintivt en av årets skivor, tänker jag stilla och trycker på repeat. Det är lätt att fastna. 
MANU CHAO TILL WAY OUT WEST!!!
Bättre födelsedagspresent får man nog leta efter (ja, jag fyller år idag). Jag trodde seriöst inte mina ögon imorse när jag fick se GP.
Manu Chao kommer till Way Out West!
Herregud. Rysningar!!! Detta är nog något av det största som hänt mig. Oh my god. Japp, det får bli lite osammanhängande idag. Jag kan liksom inte fokusera:) Manu Chao till Way Out West! Smaka på orden.... Nu släpper i alla fall ångesten om att jag inte skulle få se honom innan han lägger av. Hoppas bara han inte, typ ställer in nu eller nåt. Jag har fortfarande svårt att tro, att min största idol genom tiderna, kommer till hit! Till lilla Göteborg. Herregud. Luger ska ha j*vligt mycket credd för de finfina bokningarna! Nu skiter jag i om jag missade Peace & Love, Siesta, Roskilde, Accelerator.... För jag ska se Manu Chao!!!! Herregud.
Manu Chao kommer till Way Out West!
Herregud. Rysningar!!! Detta är nog något av det största som hänt mig. Oh my god. Japp, det får bli lite osammanhängande idag. Jag kan liksom inte fokusera:) Manu Chao till Way Out West! Smaka på orden.... Nu släpper i alla fall ångesten om att jag inte skulle få se honom innan han lägger av. Hoppas bara han inte, typ ställer in nu eller nåt. Jag har fortfarande svårt att tro, att min största idol genom tiderna, kommer till hit! Till lilla Göteborg. Herregud. Luger ska ha j*vligt mycket credd för de finfina bokningarna! Nu skiter jag i om jag missade Peace & Love, Siesta, Roskilde, Accelerator.... För jag ska se Manu Chao!!!! Herregud.
Oh! Well I know!
Regnet faller visserligen inte. Men det är inte långt ifrån. Och att jag inte är på Roskilde gör ju inte saken bättre. Varenda tidning som jag har är utlästa till sista droppen musiktips och om det inte händer något snart är det stor risk att jag dör en smula av tristess. Om du känner igen dig kan jag alltid rekomendera ett knalloranget nagellack och såklart lite bra musik.
Förslagsvis Turn Into- Yeah Yeah Yeahs
Förslagsvis Turn Into- Yeah Yeah Yeahs
the good, the bad and the queen
Midsommar är över, och det är väl nu det är dags att börja tänka lite på bästa skivorna hittils i år? Ett album som absolut är värt att kolla in är The Good, The Bad and The Queen som släpptes i slutet av januari. Från början var det tänkt att bli Damon Albarns (Blur) soloprojekt men när bland andra Paul Simonon från The Clash och Simon Tong från The Verve tillkom blev de ett band. En skön utstickare i 2007's skivskörd som mest tycks ha innehållit electronicaduos...
.
Nu känns det verkligen som att sommaren börjat på riktigt. Halvdant väder till trots har jag premiärbadat och håret är vått och salt från dagens dopp i havet. Det bästa med att vara ledig är att jag får tid till allt det där man vill göra, men inte orkar eller hinner när man kommer hem från skolan och måste plugga. Som att läsa en intressant bok (för chickliten ligger ju så mycket bättre till hands en kväll då ögonen när som helst går igen efter en hel kvälls pluggande) eller som att laga ordentlig mat (idag blev det indiskt!) eller att sy en klänning eller ta med sig gitarren ut i trädgården och spela lite. Så datorn blir lyckligtvis ganska bortprioriterad.
Veckans musik
Kristian Anttilas nya- Vill Ha Dig
The Fallen- Franz Ferdinand (Justice Remix)
Maia Hirasawa-Gothenburg
The Honeydrips- I Wouldn't Know What To Do
Digitalism-
Sedan har vi min lilla guilty pleasure-låt. Åhh vad jag hatar att jag gillar den. Men aldrig har väl The Ark lyckats så bra som i Prayer For the Weekend? Fast så är ju jag förstås otroligt svag för snygga intron.
Lyssna förresten på Junior Boys snygga elektrodängor. Omslaget är fruktansvärt snyggt dessutom!
Veckans musik
Kristian Anttilas nya- Vill Ha Dig
The Fallen- Franz Ferdinand (Justice Remix)
Maia Hirasawa-Gothenburg
The Honeydrips- I Wouldn't Know What To Do
Digitalism-
Sedan har vi min lilla guilty pleasure-låt. Åhh vad jag hatar att jag gillar den. Men aldrig har väl The Ark lyckats så bra som i Prayer For the Weekend? Fast så är ju jag förstås otroligt svag för snygga intron.
Lyssna förresten på Junior Boys snygga elektrodängor. Omslaget är fruktansvärt snyggt dessutom!
I said I'm gonna make somebody love me
Pete Doherty (Babyshambles) sitter och gosar med en katt. Ja, det var väl värt att föreviga med en bild... Katterna var ju söta i alla fall:)
Annars: Bästa inspirationskällorna just nu
Rodeo Magazine- Har länge vart en favorit. Deras modehoroskop är bäst! Finns att ta gratis hos bland annat Weekday. Trots en av de bästa musikjournalisterna, skriver de lite för ofta om sån här musik dock!
Facehunter- Länge har Yvan Rodics streetstyle-blogg varit hypad. Men den förtjänar lite reklam här med. Vet du inte vad du ska ha på dig ikväll får du en väldans massa inspiration här!
National Geographic- Har ALLTID snyggast foton!
Doktor Kosmos- Deras lista över bilmodeller som låter som könssjukdomar är klockren! Annars kan man spela Chetris, Castroids eller Klasspingis. Jag rekomenderar det varmt i väntan på att inspirationen ska strömma till dig! Sedan är det ju rätt självklart att Doktor Kosmos ska vara med när man skriver en lista:)
Hedi Slimane- Underbara foton i dagboksform.
klappa händerna när du är riktigt glad...
Det förundrar mig alltid att svenskar är så fruktansvärt dåliga på att klappa i takt. Ja, de suger faktiskt på det om jag ska vara ärlig. Och jag säger "de" för att jag själv anser mig att ha taktkänsla. Men så är jag ju inte helt svensk heller. Hur som helst, detta påstående blir slående tydligt när man hänger i klacken på en fotbollsmatch. Om det är alkoholen som gör det eller om det bara är så genetiskt kan jag inte svara på men det är solklart att stämningen med fanor och sång så oerhört lätt förstörs när det ska handklappas. Och takten är allt som oftast långt bort om räddning trots trummans taktfasta slag.
Annars är just fotbollsmatcher ett rätt intressant fenomen som absolut förtjänar att skrivas om här på bloggen. Hejarklacksramsorna är ju inte långt ifrån musik får man väl ändå säga. Kul att flera tusen, (oftast) män kan få till en någorlunda snygg sång. Det räcker kanske med att brinna för något gissar jag. Och "etikett"-regler bland män verkar ju försvinna helt på matcher, då det faktiskt är ända gången man ser män kramas och inte så sällan fälla en lättnades tår efter ett par nervösa minuter eller ett snyggt mål.
Det bästa är när hela ullevi kokar av fansens vrål. Gemenskapen av att stå inklämd trångt och heja fram sitt lag är ganska obeskrivlig. Det är faktiskt en av de bästa grejerna med fotboll, och det är därför man bör se den live istället för på tv. Om de bara kunde hålla takten....
Annars är just fotbollsmatcher ett rätt intressant fenomen som absolut förtjänar att skrivas om här på bloggen. Hejarklacksramsorna är ju inte långt ifrån musik får man väl ändå säga. Kul att flera tusen, (oftast) män kan få till en någorlunda snygg sång. Det räcker kanske med att brinna för något gissar jag. Och "etikett"-regler bland män verkar ju försvinna helt på matcher, då det faktiskt är ända gången man ser män kramas och inte så sällan fälla en lättnades tår efter ett par nervösa minuter eller ett snyggt mål.
Det bästa är när hela ullevi kokar av fansens vrål. Gemenskapen av att stå inklämd trångt och heja fram sitt lag är ganska obeskrivlig. Det är faktiskt en av de bästa grejerna med fotboll, och det är därför man bör se den live istället för på tv. Om de bara kunde hålla takten....
Här är en video där (tro det eller ej) klacken faktiskt klappar någorlunda synkat. Känner ni stämningen? Skratta gärna också till GAIS-klackens pinsamma tystnad... Sedan kan man ju inte låta bli att vara lite kaxig över att blåvitt vann i måndags:)
